Jag växte upp på Hållnäshalvön som ligger i norra Uppland. Där finns en av få platser i Sverige där du kan få se solen gå ner i havet. Samtidigt så går det ju naturligtvis att se solen gå upp ur havet från samma halvö.

Dock är det ju på sommaren när solen går ner väldigt sent, strax före tio på kvällen, som detta fenomen kan observeras. Samtidigt som solen går upp cirka halv fyra på morgonen.

Så för cirka en månad sedan tyckte jag att det vore väl en bra ide att fotografera både solnedgången och soluppgången inom sex timmar. Sagt och gjort, jag packade bilen med kamerautrustningen, mat och lite dryck och gav mig iväg till Källarberget.

Jag anlände någon timme före solnedgången och började leta efter en bra vinkel. Havsnivån var ovanligt låg så jag fick leta lite grand.

Under sökandet så träffade jag på några fåglar.

Först en gråtrut med som jag tror Gårdskär långt borta i horisonten.

Sedan kom denna fågel simmande, en småskrake.

Sedan en av mina favoriter från Hållnäskusten, en Tärna, för att inte uppröra alla ornitologer så vågar jag inte säga om det är en Fisktärna eller Silvertärna. Tydligen så ska spetsen på näbben hos en Fisktärna vara svartfärgad medan en Silvertärnas näbb skall vara helröd.

Jag får väl skylla på min vilja att göra artistiska bilder i stället för rent artbeskrivande som gör att det inte går att se om näbbspetsen är svart eller inte.

Tärnan stannade på stenen och poserade lite en stund så det blev två bilder till.

Sedan var det dags att inrikta sig på motivet som jag hade kommit för. Solnedgången.

Det kändes väldigt lyckosamt med alldeles lagom mycket moln och det kändes som hela världen började sakta in.

Jag provade också att använda de nya filterna som jag köpt. Ett polariserande filter och ett “neutral density” filter, helt enkelt ett filter som mörkar ner bilden. Just det filter minskar ljusinsläppet med sex steg. Den tekniska terminologin åsido så gör dessa filter att jag kan använda en mycket längre slutartid vilket leder till att vågrörelserna blir utsuddade och vattnet ser mera slätt ut.

Även denna bild är tagen med den längre slutartiden.

Jag får erkänna att jag har lite svårt att bestämma mig för vilken typ av bild jag föredrar, den med det utslätade havet eller denna med en mer realistisk känsla.

Det bästa är kanske att jag visar båda typerna av bild på denna solnedgång och sedan låter dig som betraktare avgöra vilken just du föredrar.

När så solen försvunnit bakom horisonten så gick jag tillbaka till bilen och körde till andra sidan av Hållnäshalvön. Närmare bestämt Rödhäll.

Väl framme vid parkeringen där så lutade jag tillbaka stolsryggen, satte klockan på ringning till klockan två på morgonen och somnade sedan.

Morgonen var ganska ljummen och vindstilla så alla myggen som väntade utanför bilen följde med hela vägen ner till strandkanten.

Det var lite mer moln på morgonen så soluppgången blev lite mer färgsprakande än solnedgången några timmar tidigare.

Här har vi nu själva soluppgången.

När solen sedan gått upp en liten bit och det fortfarande var en molnbank i horisonten som blev rödfärgad av solen så flög en gråtrut in i bildrutan och höjde upp denna bilden ett snäpp.

Men bilden fungerar ju även utan djurliv.

Jag tog en liten morgonpromenad på klipporna och hittade detta bevis på livskraften hos växter. En maskros som växer ur en minimal spricka i klipporna bara några meter från Östersjön.

Namnet Rödhäll som denna karga bit av Hållnäskusten heter misstänker jag kommer från det faktum att just gnejsen här på Hållnäskusten innehåller ganska mycket fältspat som är en av tre ingredienser i både gnejs och granit. Fältspaten är den röda delen av gnejs så klipporna här är ganska röda i sin färg.

Just denna bild är kanske inte den bästa på att återge den röda färgen men jag gillar den ändå. Lite sådär vilsamt kargt.

Med detta tackar jag för mig och hoppas att ni har fått en stunds stilla naturskönhet genom mina bilder.

Vi syns.

Jörn