Florarna

För ett tag sedan så besökte jag naturrreservatet Florarna i norra uppland. Det ligger ganska nära trakterna där jag växte upp och jag hade en längtan till barndomens skogar. Efter en biltur som började på motorväg och slutade på en grusväg som inte ens syntes på gps skärmen så kom jag fram till min startpunkt. Där klev jag på upplandsleden som går genom naturreservatet.

Efter bara några tiotals meter hittade jag det första fotomotivet. Ett blomblad i det milda ljuset under trädkronorna, färgen på bladet visade att sommaren höll på att gå över i höst.

Eftersom det är ett naturreservat så får träden i stor utsträckning stå och falla som de vill och här ser vi en avbruten björkstam med två rejäla tickor.

Här är det en stor gran som fallit över stigen och som tappat barken. Mönstret vi ser är gångarna efter Granbarkborren. De kan gå över till friska träd och ta död på dem genom att hindra saven från att transportera vatten och näringsämnen upp och ner. Å andra sidan så ger tillgången av granbarkborren mat till flera arter av fåglar.

Alltid när jag kommer in i en högstammig barrskog så känns det som att själen får lindring och bekymmer skjuts lite åt sidan. Jag har börjat att försöka fånga den sinnesstämningen på bild och här ser ni nu två försök till detta.

Florarna består ju av stora myrmarksområden och det får mig att återigen komma tillbaka i minnet till barndomsskogarna i Julö som faktiskt har ganska mycket av myrar och mossor. Dock får jag erkänna att storleken på myrarna här i Florarna är av en liten annan kaliber.

Jag har ingen bild på spängerna som upplandsleden går på över myrarna men det är oerhört bekvämt att kunna vandra över myren på fina spänger. Vill ni uppleva myrar så är det här en mycket bra plats att vara på.

I kanten av myren så har skogen börjat återerövra marken men det är fortfarande en klar sumpskogskänsla där.

När man följer leden så kommer man då och då upp på lite högre mark där marken blir markant mycket stenigare och träden växer sig höga och starka.

Innan min lilla vandringstur i Florarna var slut så hann leden sticka ut på myrmark igen. Det är en sällsam skönhet hos en myr som jag har svårt att sätta fingret på. Det kan var den öppna ytan, att jag kan se lite längre. Det kan vara de gröna och gula nyanserna som tilltalar mig. Som sagt var, jag vet inte varför men jag tycker myrar är vackra.

Så efter den sista myren så var det bara att följa en stig tillbaka till bilen och åka hem. Jag siktar dock på att komma tillbaka, helst när det är vindstilla, precis vid soluppgången och en härlig dimma över myrarna men det får bli ett senare projekt.

Det var allt för den här gången, vi syns!

Jörn

Blommor från april till augusti

Vi har under året varit ute och fotograferat bland annat blommor men inte kommit oss för att visa våra blombilder så ofta. Därför kommer här ettt blogginlägg som handlar enbart om blomsterfotografering. Vi börjar i April med Tussilago eller Hästhov som den också heter. Den är tagen hemma på Viggby ängar mellan E18 och Stora Värtan.

Tussilago

Varje år åker vi bort till backen med Backsippor och ser hur långt gångna de är. I år var vi där i april och de hade just börjat synas som små håriga knyten.

Backsippa

Backsippa

Backsippa

Erika hittade dock en som hade slagit ut.

Backsippa

Den 1:a maj åkte vi in till Kungsträdgården när de Japanska körsbärsträden stod i full blom. Det syns inte på de här bilderna men vi var inte ensamma där.

Japansk körsbär

Japansk körsbär

Hemma hos oss så har vi en liten skogsdunge utanför vår balkong. Varje år så dyker det upp nästan ett hav av Blåsippor i den dungen. Detta år så var Erika påpasslig och fångade denna sippa på bild.

Blåsippa

Samma dag som Erika fotograferade Blåsippor åkte Jörn bort till hästängarna på Bogesund och hittade dungar med Styvmorsviol. Det var relativt vindstilla ute på ängen så det blev lite lättare att hitta skärpan.

Styvmorsviol

Längre in i skogen efter hästängarna så lyste en solstrimma ner genom grenverket på dessa två blommor.

Svalört

Vitsippa

Några dagar senare så åkte vi ut till ängarna vid Hagby där Slånbuskarna stod i full blom.

Slån

Slån

Lite i skuggan av Slånbuskarna lyste Gullvivorna i kapp med kvällssolen.

Gullviva

Gullviva

Gullviva

Dagen efter så tog sig Jörn in i den gamla granskogen vid Hagby och letade efter Liljekonvaljer, det var några dagar för tidigt.

Liljekonvalj

Men bara några meter därifrån så ståtade Harsyran med sin lilla söta blomma.

Harsyra

Erika hittade en vildapel i full blom.

Apel

Jörn passade på att åka tillbaka till Backsippebacken när han hade en ledig eftermiddag och kväll. Nu hade sipporna slagit ut ordentligt, även den rosa varianten som tydligen är ganska ovanlig men finns här. Vi tycker oss märka att de rosa exemplaren brukar ligga några dagar efter de vanliga blå.

Backsippa

Backsippa

Backsippa

Ingen av oss lyckades ta någon bild på Maskrosor när de lyser gula i gräsmattan men när det fanns Maskrosbollar i motljus, då passade vi på.

Maskros

Maskros

I slutet på maj så tog vi en kvällspromenad bland mygg och blommor och hittade både Rödblära och Midsommarblomster.

Rödblära

Midsommarblomster

Jörn gav sig ut en försommarmorgon med sikte på Liljekonvaljerna i gammelskogen. På vägen dit så hittade han fullt med gula blommor vid sidan av stigen. Det visade sig senare ha det lite osmickrande namnet Skelört.

Skelört

Alldeles bakom beståndet av Skelört så fanns även där en matta av Liljekonvaljblad och där fanns även nu utslagna blommor. Varje gång man går in bland ett sådant här bestånd av Liljekonvaljer så dyker det upp en hord av myggor. Undrar om de sitter på undersidan av blommorna och bara väntar? Tur att det finns myggmedel.

Liljekonvalj

I början av juni så bestämde vi oss för att åka bort till skogen bakom Skarpäng och på vägen dit kolla hur det såg ut på ängen. Det visade sig att de ännu inte slagit ängen så den var full av olika blommor, Prästkrage, Humleblomster och Smörblomma bara för att nämna några. Vi kom aldrig in i skogen, vi stannade på ängen och fotograferade och drack kaffe tills vi åkte hem.

Prästkrage

Ängshaverrot

Humleblomster

Humleblomster

Prästkrage

Prästkrage

Smörblomma

Brudbröd

I slutet av juni så börjar den mesta blomsterprakten avta men det finns fortfarande kvar blommor som inte blir fotomässigt sämre av kvardröjande regndroppar.

Smörblomma

Blåklocka

I början av juli började vi vår semester med att åka till Rödhäll ute vid Hållnäskusten. Målet var att fotografera både solnedgång och efter en tältnatt även soluppgången. När det var avklarat så fotograferades Fackelblomster bland klipporna.

Fackelblomster

Fackelblomster

I kanten av skogen hittades även denna Geranium,

Geranium

Semestern fortsatte sedan med en tur till Öland och Alvaret. I denna savannliknande miljö hittade vi flera blommor som vi ägnade en ganska lång stund åt.

Fältvädd

Axveronika

Axveronika

Harklöver

Den sista semesterveckan ägnades åt lite hemester, ett besök till Angarnsjöängen resulterade i både Rödklöver. Rödklint och Johannesört.

Rödklöver

Rödklint

Fyrkantig johannesört

Vid en liten stadstur hittade Erika blomsterprakt bland kullerstenar.

Gatkamomill

Vid en liten badresa till klipporna vid Bogesund så badade Erika och Jörn höll sig torr och fotograferade Fackelblomster.

Fackelblomster

Här har nu augusti infallit och blommorna blir mer och mer sällsynta men Jörn hittade en Ängsvädd i morgonljuset.

Ängsvädd

Det var allt för denna gång, vi syns!

Erika och Jörn

Rådjur

När jag planerar att åka ut med kameran i naturen så brukar jag säga vart jag ska och vad jag ska fotografera. Oftast slutar det med att jag åkte dit jag tänkte men kommer hem med bilder på helt andra saker än vad jag sa. För någon vecka sedan så sa jag till Erika på kvällen att jag tänkte åka till Hagby ängar och fotografera rådjur, hon nickade och önskade mig lycka till. Morgonen kom och jag började försiktigt vandringen genom skogen för att komma bort till fälten där rådjuren brukar hålla till. Innan jag hunnit fram så såg jag något rödbrunt som rörde sig. En råget som inte hade märkt att jag kom, jag stannade och lyfte sakta kameran och som vanligt vid de första klicken så tittar hon upp.

Några bilder senare så tycker hon att jag nog är lite farlig i alla fall så hon hoppar iväg och skäller med det hesa skallet som rådjur har. Dock saktade hon in och ville kolla ordentligt vad det var som lät så jag fick en till chans att ta bilder när hon stannade till igen. Efter denna bilden så gav hon sig dock av utom synhåll.

Ganska nöjd med morgonens utdelning så fortsatte jag vidare, smygande bort i kanten på fälten där det är störst chans att hitta rådjuren.

Jag kom fram till det sista fältet utan att sett något mer intressant och började gena över fältet. Då ser jag på andra sidan fältet hur ett kid hoppar upp och in i elstängslet, kidet stannar till och tittar förvånat på mig och verkar inte riktigt förstå vad som händer. Jag hinner ta en bild innan det forcerar stängslet och försvinner in i skogen bakom.

Lätt euforisk efter två möten med rådjur som resulterade i bilder på samma morgon fortsatte jag till en liten rastplats för att få mig en morgonsmörgås och kaffe. När jag är nästan framme så ser jag hur en råbock reser upp huvudet ur det höga gräset på ängen! Detta är inte sant tänkte jag, fick upp kameran och tog en serie bilder. Råbocken tittar lite grand åt mitt håll men verkar förvånansvärt obekymrad av min närvaro.

När jag tittar lite till höger ute på ängen så ser jag förklaringen till hans orädsla gentemot mig. Därute går nämligen en råget som har fångat hans intresse. Hon verkar inte heller vara så jätterädd heller och efter en stund så närmar sig bocken och efter några varv ute på ängen så har de säkerställt artens fortbestånd.

Både rågeten och bocken försvinner sakta bort och jag får äntligen sätta mig vid rastplatsen och äta min matsäck. Det är alltid lika rogivande att bara sitta i naturen och insupa känslan att vara en del av skapelsen. Mitt i mina filosoferingar så kommer råbocken vandrande tillbaka över ängen så det var bara att packa ihop termosen, ta fram kameran och ta fler bilder.

Att det blir så här många rådjursmöten tillhör verkligen ovanligheterna, till viss del kan det bero på att det är brunsttid för rådjuren så de är inte riktigt lika vaksamma som på andra tider på året. Dessutom så hade det regnat på natten så jag hade ganska lätt att smyga mig fram nästan ljudlöst, sen måste jag väl erkänna att jag har smugit på rådjur i nästan femtio år nu så jag har lärt mig lite grand om att hålla mig ur vindriktning och att jag tränat upp min förmåga att upptäcka djur i naturen. Oavsett orsaker och kunskaper så är jag mycket glad över att det blev bra bilder och att jag kan få visa dem för er på den här bloggen.

Till sist kommer här en bild på högstammig tallskog som jag gick igenom på väg till bilen.

Det var allt för den här gången, vi syns!

Jörn

Landsboda naturreservat

Vi hade en ledig dag och väderprognosen lovade sol med lite moln på förmiddagen. Jörn ägnade en tidig morgontimme med att leta upp naturreservat i Roslagen, Landsboda naturreservat såg lite lovande ut med gammal orörd barrskog med inslag av myrmark och ängsmark.

Erika väcktes med mycket varsam hand och ville följa med. Kaffet kokades, smörgåsar breddes och sedan gav vi oss av.

När vi kom till Åkersberga så gick vindrutetorkarna igång på grund av allt regn. Jörn påstod att det bara var en chimär, regnet skulle inte komma förrän på eftermiddagen.

Lyckligtvis så var molnen borta igen när vi kom fram till Landsboda, vi parkerade och gick iväg på den lite lätt igenväxta stigen. Som tur var så fanns där täta markeringar var stigen borde gå.

Det var en riktigt trevlig skog där vindfällen fått vara kvar under några decennier. Tyvärr fanns där ganska mycket mygg inne i skogen så vi ville inte stanna för länge.

Jörn hann i alla fall med att försöka fånga lite grand av atmosfären i skogspartiet.

Vi travade på längs med stigen och konstaterade att det blir perfekt att komma tillbaka hit på hösten när myggen försvunnit och lövträden fått lite höstfärger.

Efter fikastoppet så fortsatte vi längs lite ängsmarker och där kom vi fram till ett bestånd med rödklint och där verkade traktens alla fjärilar ta sin lunch.

Här en Påfågelöga.

Påfågelöga

En amiral.

Amiral

Pärlemorfjärilar i mängd.

Pärlemorfjäril

Och en citronfjäril.

Citronfjäril

Vi såg en sorgmantel med men den ville inte vara med på bild tyvärr. 🤷🏼

Här ser vi ett till av Jörns försök att fånga upplevelsen av en skog.

Vi ses!

Alvaret, Långe Jan och Kalmar

Semester är att få bara vara, gå dit näsan pekar och göra sånt vi mår bra av.
En sak som står i topp är att vara ute i naturen så förra veckan var det dags för en dos naturupplevelse vi inte haft sen vi var barn. Alvaret på Öland.

Efter en trevlig tripp söderut med bl.a. fikastopp i Lofta (rekommenderas) landade vi på ett hotell i Kalmar som fick bli vår bas ett par dagar. Dagen efter var det dags för en vandring på Alvaret.

Att gå 7 km är ju egentligen ingen jättestrapats men med två människor med varsin kamera och diverse objektiv kan vi berätta att det tar tid……..lååååååång tid.
Kaffetermosen blev tom, vattenflaskorna tömdes, den medhavda maten och kakorna åts med god aptit men runt kom vi……..till slut. 😎

Så här dags har vi gått sisådär 400 meter.

Sen ändrade det karaktär, forfarande blommor men inte i samma mängd och så dessa underbara enar. ibland en och en och ibland en liten skog av dem.

Nästan halvvägs hade vi bara stött på en människa men plötsligen blev det ‘folkstorm’ och flera par och familjer gick om oss, vilket ju inte var så där supersvårt.

I väntan på att maten skulle bli klar så noterade den ena av oss den lilla växt-ön bredvid den andra kameran. Allt är inte så stort. Väl hemma upptäcktes även ohyran på växterna……och där hade vi sovit middag……..😲

Väl tillbaks vid bilen igen styrde vi till Ölands södra udde och Långe Jan. Där överraskades vi av en otroligt stämningsfull dimbank.
Ljuset blev magiskt och det var lätt att förstå sägner om sjöjungfrur när vi hörde gråsälarnas sjungande.

Dagen efter tog vi en förmiddagspromenad i Kalmar.

Där bjöds på tillfälle till självporträtt.

Somliga fotar slottet och andra fotar annat.

På eftermiddagen gick vi till Fredriksskans arena där årets Guldagility ägde rum dessa dagar. Ja, då kan ni ju alla förstå valet av resmål ännu bättre.
Kvällen innan var vi och såg när dottern tävlade med sin ena hund men denna dag var det tävlingspremiär, så kallad blåbärstävling, för den yngste av hundarna vilket såklart måste dokumenteras.

Efter det gick vi och åt middag och skulle sedan bara gå till hotellet då någon av oss fick kraftiga behov av att titta på havet och horisonten…….nej det är inte han på bilden som är den skyldige.

Det var tur att vi även stannat i den lokala godisaffären och köpt fredagsgodis så vi hade nåt att muta oss med när benen inte var helt samarbetsvilliga på vägen hem sedan men vackert var det.

Fina och sköna dagar blev det.
Vi ses!

Övernattning vid Rödhäll

För några veckor sedan så berättade jag om när jag fotograferade solnedgången vid Källarberget och soluppgången vid Rödhäll. Då väcktes tanken på att tälta vid Rödhäll och inte behöva förflytta sig på natten. Den tanken föll i god jord hos sonen Viktor och inte riktigt lika entusiastiskt hos fru Erika men första helgen på semestern hände det. Viktor har ju redan tält med tillhörande utrustning och Erika och jag fick låna av dotter Sara.

När vi kom fram till Rödhäll så gick vi först en rekognoseringstur där vi träffade på Skrattmås.

Skrattmås

Och en gråtrut.

Gråtrut

När vi väl hittat en bra tältplats så gick jag ner på klipporna och började fotografera solnedgången. Det var ganska mycket moln som förgyllde kvällen.

Här ser ni min bild av solnedgången.

Och här ser ni Erikas bild, hon stod kvar längre bak tillsammans med Viktor så tittar ni noga så ser ni siluetten av mig strax under solen.

Viktor har ännu inte förstått värdet av att fotografera med kamerautrustning så han bara njuter och kanske upplever mest av oss tre.

Björns fyr fick en orangefärgad bakgrund.

Björns fyr

En gråtrut i de sista minutrarna innan solen försvann bakom molnen och horisonten.

När så solen gått ner så gick vi och lade oss i tälten och fick sova ungefär i fyra timmar innan det var dags igen. Jag mutade fru och son lite grand med att gå upp tidigare och koka kaffe samt plocka fram de medhavda wienerpecanbröden som fick bli en första frukost.

Här har vi nu ställt upp kamerorna i riktning mot soluppgången.

Vi fotografer har ju en benägenhet att aldrig vara riktigt nöjda så den här morgonen hade vi hellre haft moln över hela himlen och en öppning i horisonten, som ni ser så blev det tvärtom men det blev ganska bra i alla fall.

När vi stod och fotograferade så säger Viktor att där ute på havet var det en sten som försvann, undrar om det var en Säl? Mycket riktigt, ganska långt ut så stack en knubbsäl upp huvudet och vi fick några sekunder på oss att ta bilden.

Knubbsäl

En ganska lång stund efter själva soluppgången så letade sig solen fram över molnbanken och bjöd på vackra färger och en solgata på havet.

Sonen och hustrun gick sedan och lade sig i tälten igen men jag tog en liten sväng ut på klipporna. Hittade här Fackelblomster i morgonljus.

Fackelblomster

En Skrattmås vid vattenbrynet.

Skrattmås

Här ser man tydligt den randiga gnejsen med ovanligt mycket fältspat i.

Rödhäll

Björns fyr igen med molnfärgad bakgrund denna gång.

Björns fyr

Skrattmåsar på de röda klipporna som troligtvis gett namnet Rödhäll till denna plats.

Skrattmås

Längre upp på klipporna, nästan vid skogsbrynet hittade jag dessa blommor. Jag har lyckats läsa mig till att de tillhör släktet geranium och troligtvis så har de ordet näva i sitt svenska namn. Om någon av er vet det exakta namnet så berätta det gärna för mig.

Jag avslutade min morgonfotostund med att hinna få en bild på en ung Sädesärla som sprang omkring på klipporna bland småpölarna och fångade insekter.

Sedan gick även jag och lade mig för att sova några timmar till.

Sädesärla

Efter en andra frukost och en skön kaffestund packade vi så ihop tälten och gick tillbaks till bilen.

Älggräs

Innan hemfärd tog vi en liten extrasväng till Fågelsundet och gick och njöt av sjöbodar, havsutsikten och svalorna.

Fågelsundet

Sen styrde vi bilen hemåt igen uppfyllda av ett härligt dygn……..trots viss sömnbrist.

Vi ses!

Blommor och ett överraskande vildsvinsmöte.

För någon vecka sedan hade jag en ledig dag, jag vaknade ganska tidigt och eftersom vädret var ganska bra med ett regn som hade dragit förbi under natten så passade jag på att åka bort till skogarna på Bogesund. Bara några meter från parkeringen finns en liten jordhög där denna Akleja växer, förmodligen ursprungligen från någon trädgård och här förvildad. Denna blomma har onekligen ett speciellt utseende, nästan lite som en utomjording.

Akleja

När jag var färdig med fotograferingen av Aklejan så packar jag ihop kameran, vänder mig om och får syn på dessa tre Vildsvin. Jag har mycket stor respekt för deras förmåga att försvara sig så det blev en intern kamp mellan viljan att få bra bilder och att inte riskera hälsan. Jag tog några bilder men då de var på väg rakt mot mig så ropade jag till med ett hej, hej! De tittade upp och försökte lokalisera var hejandet kom från så jag blev tvungen att heja på dem en gång till.

Vildsvin

Efter det andra hejandet så tog de abrupt till flykt. Det är väl så med i princip alla våra vilda djur i skogarna att om vi bara talar om för dem att vi är människor och var vi är någonstans så har de ingen orsak att attackera .

Det som kändes lite överraskande med detta möte var att det var ganska sent på förmiddagen och oftast så är ju Vildsvin nattaktiva men naturligtvis är de ju någonstans under dagtid också så detta var ju bara en riktig lyckträff..

Vildsvin

När stegen av Svinen försvunnit i fjärran så fortsatte jag åt det andra hållet. Efter en stund så kom jag fram till Hästängen där växterna fortfarande hade kvar fukten från nattens regn.

Här en Smörblomma i motljus och med vattendropparna hängande.

Smörblomma

Även blåklockan var smyckad med pärlor av vatten.

Blåklocka

På vägen hem så hann jag med ett djurmöte till. Denna gång en råget med kidet dolt bakom de två tallarna. Som vanligt med sådana här möten så blir det några sekunders ögonkontakt och sedan flyr de med kraftfulla språng.

Råget

Det var allt för denna gång, vi syns!

Jörn

En solnedgång och en soluppgång på samma fototur.

Jag växte upp på Hållnäshalvön som ligger i norra Uppland. Där finns en av få platser i Sverige där du kan få se solen gå ner i havet. Samtidigt så går det ju naturligtvis att se solen gå upp ur havet från samma halvö.

Dock är det ju på sommaren när solen går ner väldigt sent, strax före tio på kvällen, som detta fenomen kan observeras. Samtidigt som solen går upp cirka halv fyra på morgonen.

Så för cirka en månad sedan tyckte jag att det vore väl en bra ide att fotografera både solnedgången och soluppgången inom sex timmar. Sagt och gjort, jag packade bilen med kamerautrustningen, mat och lite dryck och gav mig iväg till Källarberget.

Jag anlände någon timme före solnedgången och började leta efter en bra vinkel. Havsnivån var ovanligt låg så jag fick leta lite grand.

Under sökandet så träffade jag på några fåglar.

Först en gråtrut med som jag tror Gårdskär långt borta i horisonten.

Gråtrut

Sedan kom denna fågel simmande, en småskrake.

Småskrake

Sedan en av mina favoriter från Hållnäskusten, en Tärna, för att inte uppröra alla ornitologer så vågar jag inte säga om det är en Fisktärna eller Silvertärna. Tydligen så ska spetsen på näbben hos en Fisktärna vara svartfärgad medan en Silvertärnas näbb skall vara helröd.

Jag får väl skylla på min vilja att göra artistiska bilder i stället för rent artbeskrivande som gör att det inte går att se om näbbspetsen är svart eller inte.

Tärnan stannade på stenen och poserade lite en stund så det blev två bilder till.

Sedan var det dags att inrikta sig på motivet som jag hade kommit för. Solnedgången.

Det kändes väldigt lyckosamt med alldeles lagom mycket moln och det kändes som hela världen började sakta in.

Jag provade också att använda de nya filterna som jag köpt. Ett polariserande filter och ett “neutral density” filter, helt enkelt ett filter som mörkar ner bilden. Just det filter minskar ljusinsläppet med sex steg. Den tekniska terminologin åsido så gör dessa filter att jag kan använda en mycket längre slutartid vilket leder till att vågrörelserna blir utsuddade och vattnet ser mera slätt ut.

Även denna bild är tagen med den längre slutartiden.

Jag får erkänna att jag har lite svårt att bestämma mig för vilken typ av bild jag föredrar, den med det utslätade havet eller denna med en mer realistisk känsla.

Det bästa är kanske att jag visar båda typerna av bild på denna solnedgång och sedan låter dig som betraktare avgöra vilken just du föredrar.

När så solen försvunnit bakom horisonten så gick jag tillbaka till bilen och körde till andra sidan av Hållnäshalvön. Närmare bestämt Rödhäll.

Väl framme vid parkeringen där så lutade jag tillbaka stolsryggen, satte klockan på ringning till klockan två på morgonen och somnade sedan.

Morgonen var ganska ljummen och vindstilla så alla myggen som väntade utanför bilen följde med hela vägen ner till strandkanten.

Det var lite mer moln på morgonen så soluppgången blev lite mer färgsprakande än solnedgången några timmar tidigare.

Här har vi nu själva soluppgången.

När solen sedan gått upp en liten bit och det fortfarande var en molnbank i horisonten som blev rödfärgad av solen så flög en gråtrut in i bildrutan och höjde upp denna bilden ett snäpp.

Men bilden fungerar ju även utan djurliv.

Jag tog en liten morgonpromenad på klipporna och hittade detta bevis på livskraften hos växter. En maskros som växer ur en minimal spricka i klipporna bara några meter från Östersjön.

Namnet Rödhäll som denna karga bit av Hållnäskusten heter misstänker jag kommer från det faktum att just gnejsen här på Hållnäskusten innehåller ganska mycket fältspat som är en av tre ingredienser i både gnejs och granit. Fältspaten är den röda delen av gnejs så klipporna här är ganska röda i sin färg.

Just denna bild är kanske inte den bästa på att återge den röda färgen men jag gillar den ändå. Lite sådär vilsamt kargt.

Med detta tackar jag för mig och hoppas att ni har fått en stunds stilla naturskönhet genom mina bilder.

Vi syns.

Jörn

Thailand dag 7 och 8

I skrivandets stund så sitter vi hemma hos värdparet och har några timmar kvar innan vi ska sitta på planet. Så här kommer nu bilder från två dagar. Vi börjar med en biltur till ett insektszoo.

Följande bilder är först ett vandrande blad och andra bilden en vandrande pinne. De är onekligen välkamoflerade som synes.

Sen blev det lunchdags vid bäcken. Vi vågade inte pröva fisken men fick resans godaste papayasallad istället.

En kort biltur senare så var vi vid drottningens botaniska trädgård där vi först gick på en skywalk bland träden.

Tisdag morgon blev vi avsläppta av värdinnan för egna fotoäventyr inne i Chiang Mai.

Hemfärden blev med en Tuktuk. Föraren körde faktiskt riktigt bra.

Eftermiddagsfikat blev eftermiddagsglass.

Middagen intogs vid floden Ping.

Nu ska väskorna packas för hemfärd. Vi ses!

Thailand dag 6

På bilden här ser ni svåger Krister. Den här dagen tyckte han var lämplig för att utsätta oss för ett uthållighetsprov. Vi skulle nämligen ut och vandra med en grupp människor, bland annat två thailändskor. Vi hade redan på Doi Inthanon upptäckt att thailändare går väldigt fort så det var lite nervöst över vilken fart det skulle bli. De tunga objektiven och väskorna lämnade vi dock hemma så vi lyckades trots allt överleva, det blev faktiskt riktigt njutbart även om Jörn fick lägga sig på det kalla kakelgolvet och få ner pulsen när vi väl kom hem.

Vändpunkten på vandringen var vid detta vattenfall där vi stannade till och njöt av den svalkande luften.

Efter slutförd vandring så är tydligen traditionen att man sätter sig i en sådan här strandhydda och äter lunch och dricker öl med is i.

Söndagskvällar så är det marknad i gamla stan.

Självklart finns det en avdelning med matförsäljning där vi åt middag, vissa började måltiden med en crepes fylld med Nutella och mango.

Sen var dagen slut, vi ses!

Thailand dag 5

Efter att vi kommit hem från berget så fick vi sovmorgon innan värdparet tog med oss på Brunch på Bake & bite. Mycket gott!

Med fulla magar tog vi oss bort till ett av de hippa distrikten i Chang mai och besökte en marknad där.

Nästa stop blev Central festival. Ett megastort köpcentrum där det bland annat fanns en scen med levande musik. Skyddsombudet låtsades inte märka den mycket höga ljudnivån.

Kvällen tillbringades sedan tillsammans med värdparets vänner som hade avskedsmiddag för en av dem.

Det var allt från den dagen, vi ses!

Ner för Doi Inthanon

Detta är vår logi för natten, ganska spartanskt med glipor i tak och väggar, ingen värme men med egen toa och dusch. Dock stod en handskriven lapp på väggen om hur man skulle göra för att komma åt wifi. Kort sagt en underbar mix av enkelhet och vardagslyx.

När vi hade ätit middag nere i byn, 100 meter längre bort, så var vår guide ganska besviken över att han inte hittade några skorpioner vid vägkanten, han ville gärna visa dem för oss. Gissa om vi kontrollerade våra skor som stod utomhus över natten väldigt noggrant på morgonen.

Tio meter in i skogen bakom huset fanns det första fågelgömslet. Vi satt där i ungefär fyrtiofem minuter och här är en del av resultatet

Sedan tog vår guide med oss på en 300 meters promenad in i djungeln till nästa fågelgömsle. På vägen passerade vi Arabicabönor,

Vid det andra gömslet så kom till och med fåglarna in i gömslet, ni ser vår guide i bakgrunden

Äntligen kaffedags! Cafet var en hydda där de odlade och rostade kaffet själva.

Efter kaffet åkte vi bort till en forsknings och utställningsanläggning där alla orkideer i thailand fanns utom två arter som inte kan överleva så högt upp. Där finns även tallar, inte samma art som våran utan med lite längre barr.

Och naturligvis ett tempel.

Lunchen intogs vid ett av Doi Inthanons mera lätttillgängliga vattenfall.

Det sista som hände på vårat besök på Doi Inthanon var ett besök vid det mest kända vattenfallet.

Det var allt för nu, vi ses.

Upp för Doi Inthanon

Dag tre och fyra av vår resa i Thailand så hyrde vi en guide som under två dagar tog oss upp och ner för berget Doi Inthanon.

Här är vi vid första stoppet, cirka 2200 meter över havet. Där fick vi göra en vandring på tre kilometer som började i djungel.

Ungefär halvvägs så kom vi upp på alpina ängar.

Längst upp på vandringen fanns vild rhododendron, med en fågel också.

Uppe på toppen bredvid har man byggt en kunglig Pagod.

Sedan fortsatte vandringen ner igen genom djungeln till startpunkten.

Efter en liten biltransport kom vi upp till högsta punkten i Thailand, cirka 2500 över havet. Där har de byggt en minnesplats för en Prins vars ande vakar över berget. De har även gjort en gångväg mitt i djungeln där vi hittade både blommor och fåglar.

Efter en mycket välbehövd lunch blev vi transporterade till ett vattenfall. Där det även fanns andra saker att fotografera.

Detta var den första dagen med guide, fortsättning kommer i morgon.

Thailand dag 2

Så kom då dag två i Thailand. (Ja, alltså, vi har varit här i fyra dagar nu men ligger lite efter i bloggandet. 🤓) Vår värd Krister bjöd med oss på sin dagliga morgonpromenad som är en motionspromenad och inget annat, 45 minuter i raskt tempo.

Eftersom Jörn ville fotografera också så blev han tvungen att använda sig av tekniken “shoot and run”, han tog en bild och blev sedan tvungen att springa för att komma i kapp.

Promenaden innehöll både vackra partier…

Och andra partier som kanske inte var lika natursköna.

En dusch och frukost senare så tog värdinnan Ia oss bort till Doi Suthep. Där blev första stoppet ett tempel.

Så fortsatte vi högst upp på berget och besökte nästa tempel. Observera skillnaden på byggnadsställningar från morgonpromenaden och denna förgyllda byggnadsställning.

Dagens tempelkvot var så uppfylld och vi fortsatte över berget till Hmong Village för ett välbehövligt lunchstopp som följdes av stilla strosande genom byn…..med lite shopping……och sedan kaffepaus med en betagande utsikt.

Väl hemma igen så snyggade vi till oss litegrann för att sedan avnjuta en onsdagsdrink hos en av värdparets vänner och sedan avsluta kvällen med middag och promenad (med glassätande, och glass hinner man inte fota) i Nimman.

Vi ser fram emot att dela med oss av de senaste två dagarnas äventyr så vi hoppas på snabb bildhantering……av aaaaalldeles för många bilder. 😅

Vi ses!

Resan till norra Thailand

Så kom vi till slut iväg på resan till svågern och svägerskan i Thailand

När vi lämnade Täby på förmiddagen så var det någon minusgrad, mulet och det snöade. Vi klev in i bilen i våra tunna sommarjackor och blev skjutsade till Arlanda. Det var ju inte med någon större känsla av vemod som vi lämnade Sverige för några dagar.

Cirka femton timmar senare så klev vi av planet i Chiang Mai. Bergen syns i bakgrunden, soligt och 27 grader varmt. Och syrran Ia mötte oss på flygplatsen. Underbart!

Väl hemma hos värdparet så fick Jörn syn på denna Mungo utanför vårt sovrumsfönster. Djurfotografen rivstartade.

Vi fick lite förmiddagskaffe med värdparet och sedan informerade de oss om att de skulle hålla oss igång fram till kvällen så att vi snabbt skulle komma in i dygnsrytmen. Så ganska omgående transporterades vi in till gamla stan i ChiangMai där det finns en marknad som vi strövade igenom.

Efter marknaden så fortsatte vi in till gamla stan och dess tempel.

Bells and smells på thai.

Allt är inte begripligt för en bleksvensk kristen. Men kanske skulle det pigga upp med lite dockor på altaret?!?

Många guldiga Buddhor har vi sett och snirklande drakar/ormar.

Vi hann med en kaffepaus också. Kaffet här i norra Thailand är faktist mycket gott.

Och elledningarna är en ständig källa till förundran.

Men ibland har storleken betydelse! Erika har funderat på om det är dags för karriärbyte och detta ligger bra till.

En dålig bild på en fotograf. 🤷🏼

Denna fotograf syns lite bättre men hållningen är du istället lite sämre. Man kan inte få allt! Men man kan få en bild på en guldig lotusblomma.

Äventyret fortsätter.

Vi ses!!

Solig vinterdag

Ledig helg! Hurraaaaa!
Då ser den morgonpigga halvan av paret till att vi är ute i skogen i soluppgången……vilket ju så här års fortfarande är en dräglig tid. Termosarna fulla, ‘second breakfast’ i matlådorna och kamerautrustningen laddad.

Vi åkte till Södra Törnskogen och klev ur bilen precis som solen var på väg upp över horisonten.
Snö och is och skaren bar preciiiiis inte men himlen var blå och solen på väg upp.

När vi tagit oss upp på en av höjderna blev det först kaffepaus och sedan ett planlöst irrande i snön och tittande genom kamerorna för att se vad dagen bjöd på.

Vi snirklade runt på åsryggen en stund, det är ju svårt att gå vilse när spåren blir tydliga i snön. :-)
Andra frukost avnjöts så småningom på en klippkant, lugnt och skönt, vi funderade på att heja lite när dagens andra löpare passerade men avstod från att skrämma slag på henne. Tror inte hon såg oss nämligen.

En skön morgon/förmiddag blev de med lite dokumentation av hur det såg ut just då i den smältande snön.

Efter det blev det lite middagsvila och en fortsatt lugn helg.
Imorgon är det arbete igen…….fortfarande januari……mycket vinter kvar…..kanske….vi får se.
Vi ses!

En liten tidsresa

Bloggar borde ju följa tidens gång men det här blogginlägget kommer att gå tillbaka i tiden lite grand. Som vi nämnt tidigare så blev ju hösten lite intensiv så vi hade inte riktigt ro att sätta oss vid datorn. Därför kommer här lite bilder från oktober, närmare bestämt en förmiddag som blev fylld av djur och fågelmöten.

Platsen är återigen Hagby ängar där en råbock med hornen kvar klev fram ur en skogsdunge.

Råbock

Jag smög eller gick försiktigt vidare i kanten på fälten och hade tur att det var flera rådjur ute som jag såg innan de märkte mig.

Uppmärksamma rådjur.

Min kamera är inte helt tyst så djuren hör ofta det lilla klicket vilket gör att de gärna hoppar iväg ett tiotal meter och sedan stannar till igen för att försöka förstå vad de blev rädd för.

När så alla rådjur i trakten hade koll på vart jag befann mig någonstans fick jag gå över till porträtt av ett träd istället.

Det här trädet har jag haft med i bloggen förut men jag tar nästan alltid en bild av det när jag går förbi. Den här gången var höstljuset väldigt smickrande.

Åt andra hållet var ljuset också ganska bra, dessutom finns det ett rådjur med på bilden. Ja, ni behöver förstora bilden väldigt mycket men rådjuret finns där.

Det var en härlig höstdag när löven hade blivit ganska höstgula, vinden var frånvarande och solen värmde fortfarande.

På vägen tillbaka till bilen så gick jag genom en blandskog med ganska mycket gran och en hel del hasselbuskar. Just en sådan miljö där Nötkråkan trivs. Det här var första gången som jag kunde ta bilder på den. Jag rörde mig ganska lugnt och försiktigt så fågeln stack inte iväg för långt, så jag han med. några bilder innan den fick nog.

Någon vecka senare blev det åter en solig höstdag och en liten promenad ner mot stora Värtan över Viggby ängar. Höstbladen satt fortfarande kvar men var betänkligt torra.

I en liten aspdunge vid Viggby gård hann jag få en bild på en av Sidensvansarna som förflyttade sig fram på födosök.

Här måste jag, Erika, ju få inflika att på några kamerapromenader, särskilt när det handlat om turer på hemmaplan, var jag ju faktiskt med och fångade även jag ett löv………

……och en kråka. :-)

Till sist en bild på ett Eklöv på en trädstam, med den bilden tackar jag för mig…….och jag, Erika, tackar för mig med.

Vi ses!

Vinterbilder

Nu börjar livet lugna ner sig efter en utställning och vernissage i samband med min sextioårsdag. Från början kändes det ganska enkelt att leta upp bilder och göra en utställning av dem.

Jag upptäckte dock att det var förvånansvärt självutlämnande och mycket självkritik dök också upp. När dagen för vernissaget var kommen så blev det dock mycket trevligt. Många vänner och släktingar dök upp och det kändes som mina bilder var uppskattade.

Veckorna efter blev lite avslagna med mycket dålig motivation att ta nya bilder. Jag har i efterhand förstått att detta inte är ovanligt. När vi människor har ett stort projekt med mycket förberedelse, det kan vara allt från en utställning, en musikkonsert, en idrottshändelse eller annat, så är det lätt att man känner sig tom och urlakad efter trots att man är nöjd med slutresultatet. Så var det för mig och nu efter några månader så börjar inspirationen infinna sig igen.

Därför kommer nu här en samling vinterbilder som är tagna i December och Januari, först ut är några bilder från när ett av de kraftigare snöfallen hade kommit till Angarnsjöängens naturreservat.

Sedan kom lite blidväder, snön töade bort och jag hade tur att vara ledig den dagen när dimman låg ganska tjock över Hagby ängar.

Sedan tog det några veckor innan ledighet och inspiration sammanföll men det blev en morgon med soluppgång vi Stora Värtan. Det är faktiskt skönt med vinterkorta dagar om man vill uppleva soluppgången.

Till sist kommer här några bilder från några dagar sedan när temperaturen kröp ner till minus 17 grader på morgonen. Återigen var jag till Angarnsjöängens naturreservat och upplevde naturen i kylan.

Det var allt för den här gången.

Vi ses

Roadtrip förbi Askersund

Härom veckan var vi ute på en liten roadtrip och ville utmana oss själva som fotografer och försöka ta bra bilder från en småstad. Vi funderade på Nora men blev tipsade av vänner om Askersund.

Så vi åkte helt enkelt dit och öppnade fotografögonen. Detta blev resultatet.

Det blir inte så många direkt romantiska bilder på den andre fotografen, mest bilder på den sidan vi mest visar varandra när vi är ute. 🤷🏼

Innan avfärd hemåt njöt vi av en gofika på ett ställe som hade ett annat sätt att använda ett instrument. 😱 Kanske inte det bästa sättet enligt vissa av oss.

Nåja, kaffet var ju gott och vägen hem (via träff med tre hundar i Västerljung) var trevlig, det finns vackra grusvägar genom Närke och Sörmland.
Vi ses!

En sextioåring på stan

Efter att sextioårsvernissaget blev avklarat så kom då en dag när vi var lediga och ingenting måste göras. Då passade vi på att åka in till stan och idka lite stadsfotografering. Årets September har ju varit så varmt att höstmyggorna är ovanligt många och ettriga så det är mycket bekvämare med stadsmiljö, dessutom är det lite roligt som fotograf att utmana sig själv på sådana motiv som man inte bemästrar så bra.

Först bilden är från stationen i Viggbyholm.

Efter en intressant tågresa med Roslagsbanan där vi delade kupe med ett gäng idrottsungdomar kom vi fram till stan och första stoppet blev vid en sminkaffär där några motiv fanns utanför och ett inne i affären.

Turen fortsatte sedan i äkta fotograferingstempo, det vill säga snigelfart.

Vi mötte några hästar med ryttare som troligtvis var ute och motionerade samtidigt som de tränade sig i stadsmiljö, de var iallafall glada.

Sedan kom vi in i Gamla stan med dess speciella varma ljus.

Vi upptäckte ett intressant fenomen när vi stod på Västerlånggatan och försökte ta en bild ner i en tvärgata. Om två människor med kamera ställer sig och tittar på någonting så ska alla turister stanna mitt i vägen och titta på vad fotograferna tittar på. Det tog en stund innan vi fick chans till den här bilden.

Lite små besök i affärer blev det allt också. Skor har ju förmågan att intressera iallafall en av oss. :-)

Det var allt för den här gången.

Vi ses!