När jag planerar att åka ut med kameran i naturen så brukar jag säga vart jag ska och vad jag ska fotografera. Oftast slutar det med att jag åkte dit jag tänkte men kommer hem med bilder på helt andra saker än vad jag sa. För någon vecka sedan så sa jag till Erika på kvällen att jag tänkte åka till Hagby ängar och fotografera rådjur, hon nickade och önskade mig lycka till. Morgonen kom och jag började försiktigt vandringen genom skogen för att komma bort till fälten där rådjuren brukar hålla till. Innan jag hunnit fram så såg jag något rödbrunt som rörde sig. En råget som inte hade märkt att jag kom, jag stannade och lyfte sakta kameran och som vanligt vid de första klicken så tittar hon upp.
Några bilder senare så tycker hon att jag nog är lite farlig i alla fall så hon hoppar iväg och skäller med det hesa skallet som rådjur har. Dock saktade hon in och ville kolla ordentligt vad det var som lät så jag fick en till chans att ta bilder när hon stannade till igen. Efter denna bilden så gav hon sig dock av utom synhåll.
Ganska nöjd med morgonens utdelning så fortsatte jag vidare, smygande bort i kanten på fälten där det är störst chans att hitta rådjuren.
Jag kom fram till det sista fältet utan att sett något mer intressant och började gena över fältet. Då ser jag på andra sidan fältet hur ett kid hoppar upp och in i elstängslet, kidet stannar till och tittar förvånat på mig och verkar inte riktigt förstå vad som händer. Jag hinner ta en bild innan det forcerar stängslet och försvinner in i skogen bakom.
Lätt euforisk efter två möten med rådjur som resulterade i bilder på samma morgon fortsatte jag till en liten rastplats för att få mig en morgonsmörgås och kaffe. När jag är nästan framme så ser jag hur en råbock reser upp huvudet ur det höga gräset på ängen! Detta är inte sant tänkte jag, fick upp kameran och tog en serie bilder. Råbocken tittar lite grand åt mitt håll men verkar förvånansvärt obekymrad av min närvaro.
När jag tittar lite till höger ute på ängen så ser jag förklaringen till hans orädsla gentemot mig. Därute går nämligen en råget som har fångat hans intresse. Hon verkar inte heller vara så jätterädd heller och efter en stund så närmar sig bocken och efter några varv ute på ängen så har de säkerställt artens fortbestånd.
Både rågeten och bocken försvinner sakta bort och jag får äntligen sätta mig vid rastplatsen och äta min matsäck. Det är alltid lika rogivande att bara sitta i naturen och insupa känslan att vara en del av skapelsen. Mitt i mina filosoferingar så kommer råbocken vandrande tillbaka över ängen så det var bara att packa ihop termosen, ta fram kameran och ta fler bilder.
Att det blir så här många rådjursmöten tillhör verkligen ovanligheterna, till viss del kan det bero på att det är brunsttid för rådjuren så de är inte riktigt lika vaksamma som på andra tider på året. Dessutom så hade det regnat på natten så jag hade ganska lätt att smyga mig fram nästan ljudlöst, sen måste jag väl erkänna att jag har smugit på rådjur i nästan femtio år nu så jag har lärt mig lite grand om att hålla mig ur vindriktning och att jag tränat upp min förmåga att upptäcka djur i naturen. Oavsett orsaker och kunskaper så är jag mycket glad över att det blev bra bilder och att jag kan få visa dem för er på den här bloggen.
Till sist kommer här en bild på högstammig tallskog som jag gick igenom på väg till bilen.
Det var allt för den här gången, vi syns!
Jörn