Utesäsongens början

Så var det äntligen dags att dra iväg till årets första utetävling. Hoppbanor stod på schemat och vår dotter och hennes Rex var med och tävlade.

Jörn hittade sin vinkel och slog sig ner och fotade alla hundar och jag slog mig ner och lekte med kameran för att börja förstå hur man ska fånga hundar som springer allt de kan samtidigt som de har koll på och lyssnar till sin förare och hoppar över hinder, springer genom tunnlar och slalom.

Det var roligt att försöka få lite fart-oskärpa i bilderna. Jag kan inte säga att det blir bra men jag hade kul.

Men en stor hund med mycket hår blir ju ganska effektfull.

Hundarna är ju verkligen personligheter. De kan se totalfokuserade ut, totalgalna eller som om de ler lite i mjugg åt oss som tittar på.

Det går inte att ha tråkigt vid en plan där hundar tävlar. De har kul, kör så det ryker och flyger över hinder men grace och stil.

Vill ni se fina bilder så går ni inte på senaste flikarna från Eskilstuna och kollar in Jörns bilder, det här var mitt resultat av mååååånga exponeringar.

Vi ses!

P.s. visst har jag berättat att Sara och Rex kom 2:a i det andra loppet. D.s.

Välkommen åter sköna vår

Ljuset är tillbaka! Värmen slogs plötsligen på igen! Äntligen!
Annandag påsk var vi båda lediga och bestämde oss för att ta en promenad inne i stan……och ja, för oss är stan Stockholm, för dig kanske det är nån annanstans och hade vi bott där du bor hade vi gått i din ‘stan’.

Som alltid är Jörn snabbast upp med kameran men Erika gör sitt bästa för att hänga med. Den observante läsaren av denna blogg ser att vi startade dagen på söders höjder.

Alltså, vilken dag det blev! Vi njöt i låååångsamt tempo och riktade kamerorna åt olika håll hela tiden.

Självklart innebär en dag på stan även minst ett kyrkbesök och fotande av ljuskrona. Men det finns också andra spännande små ställen man ser in i från trottoarerna.

Så tog vi oss norrut och via gamla stan och lunch på Grillska huset landade vi som så många andra denna dag i Kungsträdgården där både människor och djur njöt av dagen.

Men även inomhus njöts det av varandras sällskap. Tur att det finns stolar och soffar att vila på en stund.

Det är roligt att försöka fånga människor och djur på bild, många verkar oberörda och andra märker oss inte alls men de fyrbenta vännerna har ofta en förmåga att ha koll på vad vi håller på med.

Till slut hade ben och fötter fått nog så vi tog oss hem igen.
Vi kan konstatera att detta var premiärdagen för Erikas nya objektiv och det känns som att det kommer bli en god följeslagare på kommande fotoäventyr. Nöjd!
Vill du ser fler bilder från dagens promenad så finns några på fliken www.bohlinsbild.com/stockholm några andra på www.bohlinsbild.com/gillat-av-erika…….ja, jag (Erika) har äntligen bytt ut bilderna där Hemsidan heter som alltid www.bohlinsbild.com.
Vi ses!

Vinter och diabetes

Det har blivit vinter och livet har förändrats sig lite grand för mig. Jag har blivit diagnosticerad med diabetes typ två så nu måste det till en liten livsstilsförändring för att inte kroppen och synen ska ta slut i förtid. Det är ju inget ovanligt att få denna typ av diabetes när man som jag är över medelålders och överviktig.

När jag fick beskedet så tog jag det med ro men efter ett tag så blir det lite jobbigt med insikten att jag måste avstå lite av det goda i livet, wienerbröd och glass till exempel. I stället får jag rikta in mig mer på roliga saker i livet, fotografering!

Som diabetiker behöver jag ju röra på mig ganska mycket så jag hänger kameran över axeln och ger mig ut på fler vandringar och försöker få upp pulsen, som när jag gick runt vid Angarnsjöängen och träffade på några ekorrar:

Jag har även en liten vardagspromenad ner till Stora Värtan som jag ofta tar när jag inte vill ta bilen. Promenaden börjar direkt vid vår ytterdörr och går över Viggby ängar, genom ett litet skogsparti och ner till stranden vid Hägernäs.

Sedan har jag ju även möjlighet att åka in till en mycket vacker stad, Stockholm! Från oss ute i Täby har vi vår egen Roslagsbana så när jag fick mitt nya objektiv med mycket kort skärpedjup och vacker bokeh (bakgrundsoskärpa) tog jag tåget in till stan.

Väl inne i stan tog jag en stadsvandring och letade motiv. Jag är ju uppvuxen på landet och älskar att vara ute i skogen så att hitta motiv i stadsmiljö är inte helt naturligt för mig, samtidigt ser jag andra fotografers bilder från stadsmiljöer som är så förtrollande vackra så jag tränar mig själv att hitta min fotostil i den urbana miljön.

Objektivet jag nämnde tidigare är ett kort tele på 85 mm och är ett förnämligt porträttobjektiv så när jag lyssnade på en konsert där min hustru medverkade så kom det till användning.

När Julen var förbi och Nyårsnatten anlände så tillbringade vi den ensamma hemma i pandemins tecken. Vi åt gott och jag tog en sista kolhydrat och socker chock innan diabetesanpassad diet började.

Vi bor ganska bra med tanke på utsikt över nyårsfyrverkerier så jag prövade att fotografera dessa.

Resten av Januari har varit ganska bra, jag tränar på att sticka mig i fingret och mäta sockerhalten. Letar upp alternativ till potatis, ris och pasta. Visste ni om att man kan göra ganska mycket med Blomkål?

Jag ökar mängden promenader och inser mer och mer att jag gillar att ta bilder så förhoppningsvis håller jag diabetesen på avstånd och kan ta fler och bättre bilder.

Det var allt från mig denna gång så ha det så bra tills vi hörs och syns igen.

Jörn

Höstsemester

Hösten är så lång, så lång, så vi har fått den goda vanan att ta en veckas höstsemester.
Vi inledde veckan med en dag i skogen i Tyresta, en dag då jag också fick inviga årets födelsedagspresent från Jörn, en liten kaffebryggarmugg!

Solen sken, vinden var nästan obefintlig och humöret var på topp.

Dagen efter packade vi in fotostudion och tandborstarna i bilen och styrde västerut, mot Värmland!
Första stopp blev Karlstad och besök på Sandgrund för att njuta av Lars Lerins konst och en finfika. Efter det blev det dags för lunch och promenad på stan i lite fuktigt väder. Skvallra inte för våra ungar men vi kan ha….k.a.n. ha köpt årets första julklappar till dem när vi gick på ’stan’. 😎

När kvällen kom så letade vi oss till Jörns kusin Katarina och hennes man Anders i Ransäterstorp.
En väldigt trevlig och god kväll där vi fick prata ikapp senaste åren och, inte minst, inse att vi har en farmor & farfar ibland oss. Grattis Henrik! Och, såklart, GRATTIS Katarina & Anders.

Mätta, nöjda och glada letade vi oss till vårt natthärbärge, ett charmigt litet b&b i Olsäter. Slocknade som små barn och vaknade till en ny äventyrlig lite smågrå dag.

Vi for över skogen på en härlig grusväg (bilen var sig inte riktigt lik efter den dock….🙁…….smutsbrun) och landade vid lunchtid i Karlskoga. Där bor Jörns faster Anne-Britt och hennes man Bertil. En mycket god lunch väntade på oss, många glada skratt och fina samtal. Well, att inte ha setts på ett par år gör att det finns endel att säga.
När väl studion packades upp och det var dags att fota kan vi ju konstatera att det är tur att faster har tålamod med brorsonen när han styr och ställer.

När vi pratat klart för den här gången tackade vi för mat och sällskap och drog vidare till Nora där vi tillbringade natten.

Dagen efter promenerade vi i Nora innan det var dags att dra vidare hemåt. Men hemfärden gick via Fagersta för att få träffa Erikas föräldrar en stund. Precis lika mysigt det! Men dock har vi inga bildbevis.

Väl hemma igen blev det ett par lugna dagar för att på söndagen få besök av Erikas systrar med män. Det var väääääldigt länge sen vi sågs alla sex så det var fantastiskt roligt. Mycket prat, mat och tårta och sedan lyckades vi fånga dem alla på bild också. Kul!

Bilderna på kusin, faster och systrar finns på hemsidan bohlinsbild.com under fliken ’släkt och vänner’ som vanligt.

Efter en semestervecka var det rätt skönt att börja jobba igen. 😉
Nu får vi se när vi gör nästa fotoutflykt. Det finns släktingar kvar på lite olika håll……och även några rätt nära.

Vi ses!

Mer släkt!

Förra söndagen fick vi besök av Erikas kusin Peter och hans fru Marita. Vi bor ju inte så långt ifrån varandra men då har det ju varit ’för lätt’ så det har liksom inte blivit av förrän nu.
Som vanligt när vi träffar släktingar så blir det mycket mycket pratande. Uppdaterande av livet, vad våra respektive familjer håller på med. Så kul och trevligt!

Tillslut, när vi druckit ur kaffet och teet och smaskat på kakor var det dags att fota gästerna.
Den något stränga bilden hos första fotomodellen beror nog på fotografens domderande. ”Vrid huvudet lite åt höger”, titta framåt” ja ni fattar. 😉

Men fastnade på bild gjorde de så nu är det lite påfyllt på fliken ’Erikas släkt’ igen.

Nu får vi se vem vi träffar nästa gång, en syster, en kusin, en faster?
Vi lovar att ni kommer märka när det har hänt för då skriver vi här igen. 😃

Allt gott i oktobertiden!
Vi ses!

Morgon i hagen

Semestern är slut och jag har börjat jobba igen. Som tur var så fick jag mjukstarta, jag jobbade en dag och sedan fick jag en ledig dag.

Väderprognosen sa att det skulle bli en solig morgon så jag satte klockan dumtidigt, försov mig men kom ändå ut ganska tidigt. Dimman låg kvar och det var ännu kvar en god stund på morgonen.

Jag befann mig i Hagby och hade siktet inställt på att följa Fornslingan över hästhagarna och se om det fanns något djurliv där.

Ibland blir jag riktigt paff när verkligheten stämmer överens med förväntningarna. På just den hagen där jag hoppades på att få syn på rådjur gick ju en bock!

Det är många år sedan jag medvetet gick ut för att fotografera rådjur men smygjaktstakterna satt kvar så jag lyckades ta mig fram till en buske där jag kunde få lite skydd så inte bocken skulle sticka på en gång.

När jag väl satt mig och tagit bild på bocken som lugnt fortsatte beta så kom det även in en råget på hagen.

Både bocken och geten betade lugnt och efter en stund så lade sig bocken ner för att vila i solskenet.

Då kommer även från andra sidan hagen en till råget in för att äta frukost.

Jag satt där vid min buske och fotograferade och njöt. Det kändes extra bra eftersom jag inte störde rådjuren särskilt mycket. Efter en stund så lade sig även båda getterna sig ner och vilade.

Nu kan det mycket väl vara så att alla tre var medvetna om mig och anledningen till att de inte brydde sig så mycket om min närvaro var säkert att de är mycket vana med människor. Plus att jag bara satt stilla och inte utgjorde något hot.

Efter en stund så kände jag att nya motiv lockade så jag flyttade mig försiktigt till leden och gick varsamt i kanten på hagen förbi rådjuren.

Den enda som reagerade var bocken som reste sig och gick undan, ingen av getterna brydde sig utan låg lugnt kvar.

Nöjd med bilderna jag fått fortsatte jag på Runslingan och när jag närmade mig knutpunkten för alla tre vandringsslingorna i trakten där så skymtade jag en räv som gick över stigen långt borta.

Kul att i alla fall få se svansen på en räv också hann jag tänka innan räven dök upp igen på stigen, dessutom på väg direkt mot mig!

Det såg ut att vara en ganska ung räv som inte reagerade på varken åsynen av en stillastående man eller klickandet från kameran.

Räven vek dock av åt sidan där den verkade höra något mera ätbart än en seg naturfotograf.

Här stod den en stund och lyssnade, tog sedan två riktiga rävsprång ner i det höga gräset. Allt blev stilla så jag antar att den fick sig frukost på en sork eller dylikt.

Jag lämnade räven åt sina morgonbestyr och fortsatte bortåt storskogen men fångade ett spindelnät på sista delen av hagen.

Väl inne i skogen så åt jag frukost och gjorde ett försök att fånga storskogens själ.

På vägen hem tillbaka över hagarna så lyste de här blommorna med sin blåaktiga färg, jag vet tyvärr inte vad det är för blomma så ni får försöka njuta av den utan artklassificering.

Och som avslutning på en mycket givande morgon bland rådjur, rävar och hästbajs så satt den här avdankade blåvingen som ett sista minne av sommaren.

Tack till er som läser vår blogg och ha en underbar höst.

Vi syns!

Fjälläventyrets avslutning

Nu har det gått ett par veckor sedan vi var i fjällen, det går som bekant fort när det är roligt.
Veckan avslutades lika härligt som den började, men fredagen bjöd på friska vindar med lite kuling-styrka.

Men upp på Jakobshöjden kom vi, både människor och hundar men en solhatt i motvind gör ju inte någon direkt vacker…….som synes. Nåja, blåsigt men härligt var det.

På lördagen lämnade den yngre generationen fjällvärlden och for hemåt igen. De äldre fick en dag på tu man hand och valde då att gå en bit efter Nipfjället.
Dagen var lite svalare än tidigare och lagom tills raststugan nåddes kom regnet, mycket välplanerat…..eller om det var tur.
När vi vände hemåt igen gick vi ca en kilometer i lätt regn innan vi kunde ta av regnkläderna igen.

Renarna var hela tiden i närheten men på behörigt avstånd. Och vi njöt i fulla drag av stillheten den här dagen och tystnaden……..och fikat. Ljuvligt!

En härlig dag (om än lite tom och ensam utan ungar och hundar) helt enkelt där vi nästan hela tiden var övervakade av Städjan.

Många fler bilder från hela veckan finns på fliken ‘Fjällsemester Idre 2021’ på vår hemsida, bohlinsbild.com. Idrefjäll och Grövelsjön var trevliga bekantskaper i sommartid. Nu får vi minnas och njuta av den här veckan och sen får vi sakta börja fundera över nästa sommar och var vi kan tänkas hamna då.
Vi ses!

Säg hej till släkten

Efter att ha varit i norra Mellansverige (fler bilder kommer) så drog vi i onsdags ner till de södra utposterna med målet att träffa släktingar för prat och fotografering. 😃

Första stopp blev Lund. Där finns Erikas moster Birgitta(Gitta) och kusin John. Senast vi sågs var……..för länge sen….. men himmel så kul det var att ses igen. Prat, prat, prat blandat med goa räkmackor, kaffe och så lite fotande och lite mera prat. För att avslutas med schysst bilguidening till bästa parkeringen i förhållande till hotellet. Snacka om toppen-service! När vi väl dejtade våra kuddar hade jag (Erika) väldigt svår att somna men till sist vann John blund.

Han är en tuff fotograf, det går inte att sitta som man vill inte.

”Sitt så, vrid på huvudet så, titta åt……..”

I torsdags strosade vi först en stund i Lund för att sedan ägna eftermiddagen åt Malmö. En liten orgelvisning hanns med innan det var dags att träffa Erikas kusin Mattias. Det är ju ’bara’ sisådär 15 år sen sist så vi känner ju iallafall igen varandra fortfarande. Lika kul och trevligt här. Att få prata ikapp lite om livet och våra familjer. Nej det går såklart inte på en timme men det är en bit på väg och inte minst är det galet kul att få ses på riktigt och inte bara i sociala medier. (Ja, vi håller avstånd!)

Efter en god natts sömn, jo nu var vi båda så uttröttade att vi bara slocknade när vi la oss, så var det dags att styra bilen norrut igen. Då passerar vi ju metropolen Tranås där Erikas faster Margareta(Maggan) bor. Dags för ett stopp……..fast vi kom ju mitt i fotbollen, och faster är kollar sport så då gjorde vi det med. 😃

Maggan har vi träffat i Täby kyrka vid ett par tillfällen de senaste åren, mycket roligt! Men det finns ändå massor att prata om, skratta åt och fundera över.
Är man gäst hos Maggan blir det fika med hembakat och hon kan baka! Vi gjorde heder åt kakfatet och åt av alla sorter! Självklart! Och nej, inga bilder finns på det för fokus var att äta.
Så gott och så trevligt och så mycket prat! Och tillslut blev det fotodags.

Vi är så glada för alla möten med våra släktingar. Det är så roligt att få ses en stund, kanske dröjer det långt till nästa gång men nu är stigen ändå upptrampad igen.
Stort TACK att ni tog emot oss de här dagarna. Vi kände oss så välkomna och njöt av varenda minut tillsammans med er alla.

Porträtten hittar ni som vanligt här på hemsidan, denna gång är det alltså påfyllt under fliken ’Erikas släkt’.

Lev väl i sensommaren så hörs vi snart igen.

Vi ses!

Fjälläventyret fortsätter

Onsdagen bjöd på en regnig inledning så vi tog det lugnt, softade i stugan och åt lunch innan vi till slut tog bilarna till Grövelsjön.

När vi kört sisådär 4 km var dock den äldre generationens bil tvungen att vända tillbaks eftersom chockerande nog Jörn glömt att ta med kameran!!
Tur att vi inte hunnit längre ändå!

Väl framme så var planen att ta sig runt Silverfallet i förhoppningsvis inte så mycket regn.

Alldeles i starten av rundan i en torrfura satt en Storspov.

Sen började det gå uppför men betydligt snällare uppför än dagen innan som tur var. Uppför backar och över myrmark.

Pssst, mamma Barbro, ljungen blommar fantastiskt vackert här!

På trädbilden syns lite svagt ett stängsel i bakgrunden, det är gränsen till Norge.

De allra flesta trädbilderna som bjuds i denna blogg är tagna av Jörn men ibland försöker även Erika fånga ett träd.

När vi så nått högsta platån tog vi en liten paus och njöt av omgivningarna……..och lite choklad. 😇

En liten stund senare fanns en frestande öppning i stängslet. Får man eller får man inte gå igenom i dessa tider??

60-talisterna kör den säkra stilen medan 90-talisterna tog chansen att sprida sina baciller i den norska fjällvärlden.

Efter den äventyrligheten var vi så framme vid Olån och strax hörde vi bruset från Silverfallet.

Jörn tog sig över och fotade, det gjorde även Sara för att ta en bild på Fredrik. Den blev också fin……förutom att det strax efter oss kommit ett par familjer med massa barn i 4-6-årsåldern och när Sara tagit sin bild såg hon plötsligen att på bilden fanns även en naken liten pojke……så den får ni inte se……..mycket nakenbad bjöds det på trots att Jörn stod med kamera med 400-mmobjektivet riktat mot fallet…..ja alltså…….även föräldrarna. Nej, han tog inga bilder på dem såklart!

Sen samlade vi ihop oss och fortsatte vandringen.

När vi vände oss 180 grader från fallet så var det så här vackert.

Nöjda vandrare, både människor och hundar.

De flesta av oss höll oss stadigt till leder och stigar men det finns de som kör egen egen liten ”walk-about” runt om oss.

Ibland låter han sig fångas på bild, sonen vår.

Och ibland får han tillbaks av sin egen medicin från syrran.

Men även henne kan vi få fota ibland och när vi närmade oss bilarna igen så fångade tillslut Jörn både henne och Fredrik.

Hur det gick med regnet?

Ja, inte föll det över oss, mulet men torrt!

Idag har det varit regnigt lite till och från. Den äldre generationen tog sig en vilodag i stugan och de yngre och hundarna tog sig upp på Smolet och klarade sig nästan helt utan regn trots de bistra prognoserna.

Imorgon är en ny dag, får se vad det blir då.

Vi ses!

På fjälltur

Veckan vi hade tänkt skulle äga rum 2020 blev av (väl)känd anledning uppskjuten men nu är det äntligen dags. Till fjälls tillsammans med den yngre generationen och hundarna. Hurra!

Igår, måndag, for två vällastade bilar uppåt genom landet och efter mat- & hundrastningsstopp sågs vi vid stugan vi hyrt.
Då väderprognosen är lite regntung och benen var rastlösa så blev det en liten kvällstur upp på Lillnipen. Alldeles lagom för att få smak av var vi landat någonstans.

Det är vackert åt vilket håll vi än tittar.

Men vegetationen när man kommer ner från de karga topparna är minst lika vacker den.

Alla har vi sovit gott och länge…..nåja, vissa av oss hade lite svårt att somna….kan bero på ålder….och vissa började pipa och låta lite tidigt för att alla människor var så slöa och sov.

När det väl var dags att ge oss av på dagens utflykt så var renarna redan på gång. De äger liksom markerna här, vi har bara att hålla undan och anpassa oss.

Någon fick den briljanta idén att vi idag skulle ta oss upp på Städjan. Jag får ju säga att det var en bra idé men det var också brant. Många pauser på vägen redan innan vi kom ur skogen. Det var väl inte den äldre generationen som var först kan vi konstatera.

När vi pausade var det väldigt vackra vyer men under gång får jag (Erika) konstatera att jag mest såg grus och sten och tåhättorna på mina kängor. Men nog njöt vi allihop…….utom kanske de brantaste partierna. 😅

Jo, så här brant var det faktiskt sista biten.

Men nog tusan var det värt alla steg, all svett och möda. På toppen tog vi bilder och satt oss att bara stirra ut över nejden en stund. Trötta men mycket nöjda!!

Men hungern började göra sig påmind så vi tog oss ner en bit igen och värmde vår mat, åt och njöt av en stunds vila.

Efter vilan så var det bara att ställa sig på sina vacklande ben och gå sista biten tillbaks ner till bilarna igen.
Vi kunde konstatera att hjärtat fick sin genomkörare på uppväger och lårmusklerna fick sannerligen jobba hela nervägen.

Längst ner vid parkering hittade Jörn den här………ja, vad är det för blomma?? Nån som vet?

Väl hemma igen har vi njutit av vila, mat och dusch. Nu häller regnet ner utanför och vi har det mycket bra.

Vi ses!

Blåbärstävling

Nej, begreppet Blåbärstävling är inte att plocka så mycket blåbär som möjligt utan ett begrepp inom agilitysporten som talar om att det gäller en tävling som alla kan vara med på.

I tisdags den 29/6 åkte jag bort till Hölö där Hölö Mörkö Brukshundsklubb hade en inofficiell blåbärstävling som dottern Sara och hennes hund Rex skulle vara med på.

Det var en härlig kväll med sommarsol och sommarvärme utan mygg så hela tillställningen blev mycket trevlig och härligt avslappnad.

De flesta storleksklasser var representerade men som vanligt hade alla hundar ett gemensamt, de såg ut att ha väldigt roligt.

Tyvärr gjorde både Sara och jag ett misstag som vi gjort förr, vi lät inte Rex hälsa på mig innan loppet. Så när han hörde kameran och såg mig så rundade han snyggt hopphindret för att komma fram och hälsa.

Jag vill tacka Hölö Mörkö Brukshundsklubb för att jag fick komma in på banan med min kamera och tack till alla förare och hundar som ger mig härliga bilder.

Samtliga bilder ligger under fliken Agility och bilderna på hemsidan är det ju bara att ladda ner. Vill ni bidra med ett frivilligt bidrag så är swishnumret: 0703687281

Är ni intresserade att köpa någon eller några av bilderna utan mitt namn på så kostar det 20kr per bild. Om ni vill köpa större fil för att t.ex. skriva ut bilden så kostar det 50kr per bild. I båda fallen så är det bara att kontakta mig på mail: Jrbohlin@gmail.com.

Vi hörs.

Flygande hundar

Förra söndagen den 20/6 var jag och dottern Sara med sin hund Rex till Gryttjom. Där ordnade Tierps brukshundsklubb en agilitytävling som Sara och Rex var med och tävlade i och som jag fotograferade.

Sara och Rex

På grund av pandemin så var det ett tag sedan jag fotograferade på det här sättet och jag är lite ringrostig. Inte minst märks det på bildbehandlingen. Det har nu gått nästan en vecka och jag är ännu inte klar med bilderna.

Jag har dock börjat lägga upp de bilder jag är klar med på hemsidan under fliken Agility.

Jag jobbar på med bilderna, så under de närmaste dagarna borde jag ha fått in alla bilder. Den första banan som var en agilitybana är alla bilder klara i. De två andra banorna som var hoppbanor är fortfarande under arbete.

Jag hoppas att ni får glädje av bilderna och hör av er om ni är intresserad av någon av dem.

Ja just det! Titeln, Flygande hundar , är på grund av att på majoriteten av bilderna så är hundarna luftburna.

Vi hörs

Vårens ankomst

Nu var det ganska länge sedan vi lade upp någon post här på bloggen och det är väl så livet är ibland. Det kan vara skönt att ta en liten paus även från det man tycker om att göra.

Livet är gott mot oss och vi har varit ute och njutit av vårens ankomst med alla blommor. Det började i mars med de första blommorna vi såg, Svalört:

Det fortsatte sedan i april med blåsippornas ankomst:

Strax efter Blåsipporna följde Backsipporna:

Det blev extra roligt när vi hittade den ovanliga rosa varianten på Backsippa:

Även Vitsipporna gjorde entre i april:

I samband med månaden majs intåg så utökades vårt hushåll med en tredje medlem, nämligen Dino.

Dino är en fem år gammal herre av rasen Russkiy Toy. Ordet Toy finns med där för att beskriva storleken på rasen, det är de raser som är mindre än dvärgstorlek.

Dino är egentligen vår dotter Saras hund men på grund av en olyka så förlorade Dino ena ögat och vi bestämde att han skulle få en lugnare konvalescens hos oss.

Hur länge han kommer att bo hos oss får framtiden utvisa men han trivs med oss och vi med honom.

Tillsammans med Dino fortsatte vår upptäcktsfärd bland vårens blommor med Gullviva:

Och Mandelblomma:

Det var vårblommeinlägget. ;-) Vi får se hur länge det dröjer till nästa inlägg.
Vi ses!

Snön som låg kvar

I måndags var både bussföraren och organisten lediga. Solen sken och snön gnistrade så bilen sopades och skrapades fram för en liten utflykt.

Färden gick till den södra kanten av Angarnsjön för bestigning av Klosterbacken.

Det var en fantastisk dag, solen sken från en lätt molnig himmel, naturen bjöd på det ena vackrare än det andra. När vi sen gick ner mot sjön till så svepte dimman fram över fält och sjö. Magiskt!

Men vi har det bra ändå som har kunnat unna oss varsitt par sköna varma vinterkängor för om tårna blir kalla blir det ingen rolig utflykt. Och Erikas dubbla vantar jobbade hårt, av med de tjocka för att hantera kamera och på igen för värme. Säkerhetssnören till vantar är en otroligt bra uppfinning!!
En härlig ledig dag på alla sätt! Eftersom solen närmade sig horisonten innan vi var klara avnjöts kaffe/te och bulle i bilen innan hemfärd, men det funkar fint det med.

Vintern verkar ju hålla i sig så det finns ju risk att det blir ytterligare ett snöigt blogginlägg………..men du måste ju inte titta på det såklart. ;-)
Vi ses!

Snön som kom........

Nu regnar det utanför våra fönster men i helgen var det vackert snöväder och vi var lediga och kunde vara ute och njuta både under lördagen och söndagen..

Med nya varma kängor på fötterna på oss båda var det lätt att vara ute länge. Nej, vi gick inte mer en några km varje dag men med många stopp, stativ upp, stativ ned, objektivbyten och kameravinkelletande är det skönt att ha varma tår. Och ja, Erikas handskremmar fick jobbar ordentligt de med för att hålla spelfingrarna så varma som möjligt så länge som möjligt.

Stort och smått, vyer och detaljer. När vi går ut är det först svårt att se ett endaste motiv, bara härligt att andas och vara, men plötsligen finns de där, bilderna, men visst är det många bilder som går rakt ner i papperskorgen när vi väl sätter oss med datorerna och bildredigeringsprogrammen. Men vi är ju inte ute för att vinna priser utan för att ha kul och må bra.

Når vi nu ser hur snön försvinner utanför huset så känns det extre härligt att ha de här bevisen på snön som ändå fanns häromdagen. Den var fluffig och härlig. Solen gömde sig men det var stilla och vackert ändå……och fikat finns alltid med i ryggsäckarna. Kaffe/te och bulle med skogsutsikt är himla fina grejer.

Nu får vi se vad vädret har med sig framöver. På nåt sätt är ju ändå allt vackert och…….imorgon är dagen lite längre än igår! 🎉

Vi ses!

Blommor och kottar

Vintern har kommit och vi har varit ute i snön hela helgen…..ändå är det inte det jag vill skriva om nu…..det får komma senare. Blommor i januari!

Jag (Erika) köpte en Ranunkelbukett i fredags som stått och prytt här hemma sedan dess och det går ju inte att låta bli att försöka fånga deras skönhet. Vilka häftiga blommor det är, så mycket blad i varje blomma. Galet vackert!

Men även pinjekotten måste ju dokumenteras. Det är nog dags att skörda kärnorna nu tror jag. Det kan nog bli litelite egen pesto av dem. 🎉

Men vackrast just nu: en Ranunkel! Bara namnet är ju som poesi!

Nästa gång kanske vi bjuder på lite snö, vi får se vad vi får ihop.
Vi ses!

Fotosejour efter mörkrets inbrott

En lugn hemmaeftermiddag/kväll blev istället en lugn promenad efter vattnet i det stilla snöfallet.

Två kameror, på två stativ riktades åt samma håll för att försöka fånga ljus, snö, vatten och mörker på allra bästa sätt.

Världen blir så annorlunda med lite snö. Det som inte väcker fotolust annars kan plötsligen framstå som ett bra motiv……..nåja, det blir inte alltid så bra för vissa av oss för det men om vi inte försöker så vet vi ju inte hur det blir.

Det var magiskt vackert över vattnet, det var vi rörande eniga om.

Två stativ, två kameror riktade åt samma håll…….igen. Sorry!

Sen var tårna kalla men som tur var stod bilen nära och när vi kom hem igen var det bara att värma den färdiga maten och njuta av hemmavärmen.

Vi ses!

Nyårshälsning

Så har då årets sista dag kommit…..äntligen får vi väl ändå säga. Nåja, året har haft sina både fina och roliga stunder men sen i mitten av mars i skuggan av 'nivetvad’.
Den som har lättast att slänga benen över sängkanten siktade på att fånga soluppgången över Stora Värtans vatten.

Den som har lite svårare med benkastning över sängkant hasade upp och hämtade morgonfilen och tog sig sedan årets sista löptur.
Och, ja, det är skönt att ta hissen upp sedan.

Årets sista dag rann så fotoinspirationen till när vi såg hur fin den ena amaryllisen var. Sagt och gjort, plocka fram hela studion, upp med kameran (ja, en i taget alltså) på stativet och sedan leta vinkel och fixa extra ljus och………ja, ni fattar. När andra riggar sina fyrverkerier riggade vi ett litet blomfyrverkeri. Det blir ju inte roligare än vi själva gör det helt enkelt.

Med det vill vi tacka er som hängt med på vår blogg och hemsida för i år. Vi ser fram emot 2021 och är nyfikna på vad det kommer erbjuda för fotomöjligheter. Släktingar som ännu ej fotats kanske vi snart kan ta en sväng för att få träffa och fota. Det har verkligen varit guldkantade stunder de möten som skett i år och kommer gissningsvis bli lika trevliga nästa år.
Allt gott till er alla och ett GOTT NYTT ÅR önskar vi er.
Vi ses!

Julaftonsmorgon

Julafton, klar himmel med molnbank i horisonten och minusgrader. Erika är i väg och spelar i öppen kyrka istället för Julotta så jag passar på att möta soluppgången vid Stora Värtan. När jag kom fram till vattnet så var svanar och andra sjöfåglar redan där, troligtvis har de övernattat på plats.

Det milda vädret den senaste tiden har ju gjort att Värtan i huvudsak är isfri. Eftersom minusgraden endast var cirka två grader och det var vindstilla så blev väntan på soluppgången ovanligt behaglig.

Jag gladdes åt att det inte var helt molnfritt då det blir mycket vackrare färger på det här sättet.

När jag kände mig färdig med soluppgången kom svanen på besök i ett guldfärgat hav.

Morgonen var ljuvlig så jag fortsatte efter strandkanten och njöt av små, små isskulpturer som gav en föraning om vad som kanske kan komma om det blir kallare.

Jag har en liten fascination av vasstrån, frosten lägger till en dimension på deras skönhet.

På vägen hem så gav även Viggby Ängar en uppvisning av skönhet i frost.

God Jul på er allihop, vi syns.

Grå Luciapromenad

Idag på Luciadagen så tog jag en liten promenad ner till Stora Värtan för att leta bilder med vattenmotiv. Det är helt klart en period av mulet väder som vi är inne i så bilderna har en tydlig grå nyans.

Temperaturen var bara 3 grader men eftersom det inte var någon vind att tala om så blev det en riktigt behaglig vandring. I de gråa snåren så satt gråsparvarna i sitt passande färgschema. Eller är det kanske en Pilfink, jag har alltid lite svårt att hålla reda på vilken som är vilken.

Några meter längre bort satt en annan fågel men med en mer färgrik fjäderdräkt. Den tuffa lilla Blåmesen.

Väl nere vid vattnet så fortsatte den grå färgskalan men som en vän till oss sa häromdagen, det är inte lika grått när man kommit utanför dörren som det ser ut inifrån. Så passa på och gå ut och njut av gråvädret.

Vi ses!